Vi ligger bredvid varandra i din säng och ser båda upp i ditt något solkiga tak. Plötsligt känner jag din hand i min.

”Jag vill inte att du ska åka. Vi har ju precis träffats”
”Jag vet. Men jag måste åka”

Jag vänder mitt ansikte mot dig och ler lite smått. ”Bara för att vår historia blir kort betyder det inte att den på något sätt blir mindre värd”
”Men du kommer ju tillbaka, eller hur?” Du harklar dig hastigt. ”Jag väntar här. Jag finns här när du kommer tillbaka”
Jag sätter mig upp i sängen och ser ner på dig där du ligger. ”Ja, jag kommer att komma tillbaka, men jag hoppas verkligen att du har hittat en annan flicka som ligger här då.” Jag lutar mig ner och kysser dig på kinden.

”Vänta inte på mig”

Newfound lover

The moment you came in to the room,
all my flowers burst into bloom.
We will meet again but how soon?

För några veckor sedan träffade jag honom som jag har väntat på i ungefär hela mitt liv.
Han håller mig i handen när vi sitter i soffan och ser på film, kysser mig i pannan när vi lagar mat och stryker sina fingrar över min kind när han ser att jag behöver det.
Om en månad kommer jag att flytta, riktigt långt bort. Jag kommer att flytta dit min mobiltelefon sedan länge har tappat sin täckning, dit det tar ungefär en månad för ett brev från Sverige att komma fram och dit det knappast finns ett internetcafé runt varje gathörn.
Platsen som jag har väntat på i ungefär hela mitt liv.