För några veckor sedan träffade jag honom som jag har väntat på i ungefär hela mitt liv.
Han håller mig i handen när vi sitter i soffan och ser på film, kysser mig i pannan när vi lagar mat och stryker sina fingrar över min kind när han ser att jag behöver det.
Om en månad kommer jag att flytta, riktigt långt bort. Jag kommer att flytta dit min mobiltelefon sedan länge har tappat sin täckning, dit det tar ungefär en månad för ett brev från Sverige att komma fram och dit det knappast finns ett internetcafé runt varje gathörn.
Platsen som jag har väntat på i ungefär hela mitt liv.