Jag minns hur vi brukade ligga i din säng, benen slingrade om varandra och med en fin bok som vi turades om att läsa högt ur.
Jag minns att allt brukade kännas lite för bra, lite för tryggt och lite för fint.
Jag fick panik. Mitt söndertrasade hjärta fick panik.
Jag tänkte ”När allt det här fina går sönder, då kommer jag att dö”.
”När den här fina pojken vänder mig ryggen och sårar mig, då kommer jag falla så hårt att jag aldrig tar mig upp igen”.
Så jag flydde.
Jag flydde för att inte bli sårad och sårade istället mig själv tusen gånger mer än vad jag någonsin kunnat drömma om.